27 februari 2010

Vatten till människor eller blommor?

Hotellet vi bor på ligger för sig själv ute i sanden. Nio kilometer bort ligger Boavistas största by Sal Rei. Skillnaderna är en enorma och jag måste erkänna att samvetet har gnagt i mig ända sedan vi kom hit.


Hotellanläggningen sysselsätter visserligen tio procent av öns befolkning (inom ett år lär tre gånger så många vara anställda i och med den gigantiska anläggning som ska börja byggas på öns vackraste – och hittills orörda – strand). Men medan vi turister vältrar oss i färskvatten, luftkonditionering och frosseri på restaurangerna, hämtar många av Sal Reis invånare vatten i plastdunkar. Har sett flera med symboler som visar att dunkarna tidigare har innehållit kemiska medel.
På fiskmarknaden är det flugorna som tar de första smakbitarna.

Det är inte mycket som växer inne i Sal Rei eller på slätten mellan byn och hotellet. Det är för torrt och på tok på för mycket sand. Vattenbrist råder jämt och ständigt. I jämförelse är hotellets trädgårdar grönskande oaser med praktfulla blommor och tunga bananstockar. Tidigt om morgnarna vaknar vattenspridarna till liv och dränker gräsmattor och rabatter.


Vackert blir det, men till vilket pris och för vem?