17 april 2013

Äntligen, äntligen!

När jag skrev senaste inlägget mådde jag bra. En halvtimme senare blev händerna så kalla att jag gladeligen hade gjort mig av med dem. Sedan frös jag mig på bara några timmar upp till 39,6 – trots panodil. Kroppen kändes som en reumatikers och magen började krångla. Magen strular fortfarande och allting är lite för likt min första vecka i Mexiko för att det ska kännas riktigt bra. Men i dag orkar jag vara uppe och kan äntligen titta till mina växter i klorofyllhuset. Är så glad för solen, men önskar att det inte stormade så pass.

Maken har skött tunnlarna och för det är jag jättetacksam. Tyvärr är det lite väl mycket träsk över odlingarna, men jag hoppas att solen under dagen ska torka upp både krukor och underbevattningsmattor.

Det har hänt så mycket de här dagarna. Krokusen har tittat upp, sädesärlan och kärrhöken har kommit. Sångsvanar och små snäppor har hittat till pölarna på åkern. Slänten är översållad med vitsippor och aklejorna är fulla av små buketter från ljusaste grönt till lila. Skönt att våren äntligen är här!